Välkommen till Sweden World Youth!

Besked om deltagande i SWY 2006

GRATTIS!

Vi har efter noggrant övervägande, baserat på rekryteringsdagen och dinskriftliga ansökan, valt att erbjuda dig en plats som deltagare i ungdomstubytet SWY.


JAAA! Jag vill bara jubla!

Det känns som det varit en evighets lång, spännande väntan.. har kollat brevlådan och mailen försiktigt och med spänning varje dag. Denna dag var jag mer spänd än någonsin, var som jag kände på mig att idag skulle det komma. Tankarna om vad beskedet kunde vara flög igenom huvudet flera gånger, kunde inte sluta se de där orden framför mig.

Så öppnade jag mailen och det första jag såg innan jag öppnade var Välkommen till Sweden World Youth! Då vågade jag öppna och läsa vidare! Sen spratt det som till i mig och jag flög upp som en tok från stolen! Hoppade och rusade runt och skrek på mamma. Hon var nere i källaren och kom rusandes upp förskräckt när jag hoppade på henne, stackarn trodde det hade hänt nått hemskt. Men jag var bara så lycklig! :-)

När jag fick höra om utbytet så lät det bara så perfekt för mig. Jag har gått och varit ressugen länge men inte på någon vanlig chartersemester utan jag ville något annat, något mer! Lite mer utmaning, spänning, lärdom, upplevelse och en ny erfarenhet. Men jag fick aldrig med mig någon kompis som var ressugen som jag, så när jag hörde om detta utbyte lät det ju som det var perfekt, precis vad jag ville.
Min första tanke var väl dock att det är ju så många som söker så chansen att jag kommer med är väl så liten. Inte för att jag inte tror på mig själv, självförtroendet är väl rätt gott, detta skulle ju verkligen passa mig, men det handlar nog mer om ett sätt att gardera sig för att inte bli alltför besviken. Men hursom så har jag mamma att tacka för där som då så fint sa att det ju absolut inte fanns någon chans om jag då inte sökte. Så jag skickade in de där papperen och på den vägen var det... :-)
Alla var så övertygade och positiva och trodde verkligen att jag skulle komma med och jag ville bra att de skulle vara tysta.. och försökte säga att "nja men".. fast innerst inne så trodde jag det med, det bara kändes så!