Nedräkning
Det känns som att nu har nedräkningen börjat.. utnyttjar varje minut verkligen. Tänk att det är mindre än en månad kvar tills jag drar! aaah! Oh vad jag längtar! Det kommer att bli en upplevelse!
Det blir mer och mer verkligt... det mesta är väl fixat, nu är det bara packning kvar och andra förberedelser genom läsning osv.
Blir kul att träffa mina svenska gruppkamrater igen. Sist vi träffades visste vi ju inte att just vi skulle vara tillsammans. Men nu har jag pratat så mycket med en del att de redan känns som polare. De man inte hunnit prata så mycket med lär man ju ha tid att lära känna, vi ska ju spendera ett halvår tillsammans så.
Det var som när jag skulle skriva brevet till min blivande parkamrat i Thailand. För de första var det innan jag ens visste om jag skulle komma med eller ej så det var lite svårt att sätta sig in i situationen. Sen visste jag inte riktigt vad syftet var, om det var CIU som skulle läsa det, som en del av uttagningen, eller om det enbart var till min eventuella blivande parkamrat. Jag skrev det i alla fall som det var till en blivande parkamrat. Skrev lite bakgrund om mig, vem jag var och varför jag sökt till detta. Men att gå in nå djupare kändes inte så nödvändigt när vi kanske skulle spendera ett halvår tillsammans och då borde ha all tid att lära känna varandra.
***
Bära eller brista, gör det som känns rätt.
Livet är oförutsägbart. Man vet aldrig vart det bär eller vad som kommer hända. Tar vara på de dagar vi har, man vet aldrig när våra dagar är över. Jag menar, nu är allt bra, nu är vi glada och har trevligt. Vad som kommer sedan, ja vad spelar det för roll nu? Det kommer när det kommer och då får vi ta itu med det. Nu är det bra, jag vill ta vara på den tiden.
*Livet är till för att levas. /Mejlin
Det blir mer och mer verkligt... det mesta är väl fixat, nu är det bara packning kvar och andra förberedelser genom läsning osv.
Blir kul att träffa mina svenska gruppkamrater igen. Sist vi träffades visste vi ju inte att just vi skulle vara tillsammans. Men nu har jag pratat så mycket med en del att de redan känns som polare. De man inte hunnit prata så mycket med lär man ju ha tid att lära känna, vi ska ju spendera ett halvår tillsammans så.
Det var som när jag skulle skriva brevet till min blivande parkamrat i Thailand. För de första var det innan jag ens visste om jag skulle komma med eller ej så det var lite svårt att sätta sig in i situationen. Sen visste jag inte riktigt vad syftet var, om det var CIU som skulle läsa det, som en del av uttagningen, eller om det enbart var till min eventuella blivande parkamrat. Jag skrev det i alla fall som det var till en blivande parkamrat. Skrev lite bakgrund om mig, vem jag var och varför jag sökt till detta. Men att gå in nå djupare kändes inte så nödvändigt när vi kanske skulle spendera ett halvår tillsammans och då borde ha all tid att lära känna varandra.
***
Bära eller brista, gör det som känns rätt.
Livet är oförutsägbart. Man vet aldrig vart det bär eller vad som kommer hända. Tar vara på de dagar vi har, man vet aldrig när våra dagar är över. Jag menar, nu är allt bra, nu är vi glada och har trevligt. Vad som kommer sedan, ja vad spelar det för roll nu? Det kommer när det kommer och då får vi ta itu med det. Nu är det bra, jag vill ta vara på den tiden.
*Livet är till för att levas. /Mejlin
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home