Sluttamp

Nu längtar jag efter att komma tillbaka hem till Sverige. Att kunna planera och ha kontroll på vad som händer. Att inte hela tiden vara beroende av en annan människa. Att äta ris tre gånger om dagen går bra men jag längtar efter mer varierad mat, att slippa bli svettig hela tiden, att inte bli väckt av tuppen som gal kl 5 på morgonen eller någon annan, att inte sova i detta "tält" och vara instängd.

I lördags var vi på en 3,5 timme lång förställning i Nakhon, suck. Visst det var kul att se, i ungefär 15 minuter. Det mesta går ju så oerhört långsamt här i Thailand. Med lite mer fart och fläkt kanske folk skulle hålla sig vakna och med mer pedagogik skulle intresset och engagemanget kanske hållas uppe.
Mycket är annorlunda här och görs på ett annat sätt jämfört med Sverige.

På söndan var vi på "forsrännning", det var en kul dag men kanske inte så händelserik. Den största dramatiken och mesta adrenalinkicken under dagen var bilfärden. Ett tag trodde jag nästan att mitt livs sista stund var kommen, vi svenskar skrek för vårt liv medan de bara flinade och tyckte vi var roliga.