I dag åkte jag, Ben och Agnes in till Nakhon och pratade med de på turistbyrån. Vi fick en del "bra att ha saker" till vårt projektarbete.

På onsdagen åkte vi till islamska skolan och jobbade i stället för på Health care center, för där får vi inget göra. Jag hade tagit med kort från Sverige och visade, så uppskattat! En av "mina" elever där har tillsammans med en lärare, som vi kommit rätt nära, hjälpt oss i vårt projektarbete. Jag tror och hoppas att det är några jag kommer att ha kontakt med även i Sverige. Å jag kommer verkligen att sakna många härliga människor härifrån!

I bland när det är grått och regnigt får jag lite hemlängtan. Tänk att bara få krypa upp i soffan och se en film.
Känslor kan verkligen åka upp och ner här. Det kan vända rätt snabbt. För några veckor sedan hade jag lite panik över att vi snart åker härifrån och jag visste knappt om jag ville åka men nu känns det som den dagen kan komma. Jag har gjort det jag velat göra, jag är redo. Men det beror nog på att jag har ställt in mig på att det snart är dags att lämna detta. Tre veckor är en lång tid när det är en semester men tre veckor här nu tror jag kommer att gå på ett kick.

Hade en härlig kväll. Satt med min 19-åriga "bror" och lyssnade på musik och njöt. Senare på kvällen blev det, ja gissa, kareoke. Vi satt alla "syskon" inne i ett rum och sjöng. Vissa i min närhet älskar verkligen att sjunga men ibland efterlyses lite självinsikt...
Men jag lovar, när jag i framtiden sitter och ser tillbaka på denna tid kommer jag med ett nostalgiskt leende sakna detta eviga skrålande...

Benz födelsedag

Ben fyllde år i torsdags och det var en riktigt rolig dag! Var bland annat till templet på morgonen och gav munkarna mat. Sen kom en försäljare förbi och sålde Nakhon Si Thammarat t-shirts och Nå ville absolut köpa till mig, det känns kul att ha när jag bott här:) Jaron drog fram hela pyntlådan och började pynta inför kvällens party. haha min värdfamilj är inte de som håller inne, utan de slår till på stort. Det såg ungefär ut som julafton efter allt pyntande. På kvällen blev det en massa mat och kareoke såklart, något som folk här verkligen älskar här.

Jo sen en lärare frågade mig en dag hur jag tycker det går med värmen.. ja vaddå tänkte jag, inget jag tänkt över, det går väl bra. Då sa hon att det var 37C! Fick lite av en chock faktiskt, att det är så varmt. Värmen är faktiskt inget jag alls har haft problem med. Bara man dricker vatten så går det bra. Sen tror jag nog också att jag vänt mig en del..

Thailändsk tidsuppfattning

Nu är det ett tag sen jag skrev. En kort uppdatering av senaste tidens händelser..

Vi har fått prova på den thailändska tiduppfattningen och att man här accepterar att inte någon buss kommer även om det är bestämt att den ska komma. I fredags skulle vi haft CAD, vi skulle måla men färgen kom aldrig. På lördagen skulle vi bli upphämtade av en buss för vi skulle på besök på en islamsk skola, där det var english camp, men det kom aldrig någon buss. Vi blev både arga och upprörda över ännu en dag när det inte händer något. Platt fall, bara att börja om från början.
Har verkligen upptäckt vilken kontroll- och planeringsmänniska jag är. Effektiviteten här är kanske inte alltid den bästa.. Det är verkligen svårt att få någon planering att hålla, för det mesta blir det bara pannkaka. Så bättre att aldrig planera så mycket.
I går fyllde Sara år och kl 17 fick vi veta att det skulle vara fest för henne kl.18.30. Jag och Agnes fick höra ryktas om nått kalas vid 16-tiden, men vi tänkte att det kan aldrig bli något eftersom vi inte hört något tidigare. Men visst blev det! Men jag klagar inte, så länge det händer nått kul på kvällarna så är jag nöjd. Det är tur att man har ett fexibelt liv här nere.
Det är intressant det här med tidsuppfattningen här, ibland är det verkligen viktigt att passa tiden men i vissa sammanhang spelar det ingen roll.


Har letat vykort i hela Nakhon, som är en miljonstad, det visade sig nästan vara omöjligt att hitta. Tror bara det fanns vykort på ett enda ställe i hela Nakhon Si Thammarat. Det säger allt om hur utvecklad turismen är här.


Jag har hunnit lega i min andra omgång magsjuka, det är jag som står för att hålla uppe statistiken i vår grupp. Annars är det bara två till i gruppen som varit dåliga, jag är oerhört förvånad, trodde man skulle ligga halvdålig nu och då.

Mittläger

Tillbaka från bad men dock inte så mycket sol. Lägret höll till vid havet, så det fanns goda möjligheter till sol och bad. Hotellet var under uppbyggnad så områden såg ut sådär men stranden var vacker! Stränderna i Thailand är verkligen något extra, har aldrig sett så vackra stränder någon annanstans. Första dagen var helt underbar med sol och bad. Sedan var det olika utvärdeingar och vi fick besök av gamla swy deltagare. Två svenskar men sen också thailänadare. träffade två som varit i Storuman förra året så det var väldigt kul, har träffat en utav dom en gång tidigare. På kvällen var det riktig lägerstämning med gitarrseplande och sång, väldigt mysigt och härligt.
En dag vandrade vi i djungeln, läckert med regnskog. Skönt också med mer fysiskt aktivitet. Såg ingen orm men unvek också att gå först.. tillslut var vi framme vid ett vattenfall. Ja det var väl fint men tror jag blivit lite bortskämd med vattenfall och vacker natur här så jag är inte så impad längre.
Resten av lägret var det mycket regn och ett ovanligt grått väder. Lite deprimerande att vara vid havet och vädret var så kasst. Jag fick sån hemlängtan av nån anledning. Var kanske för att det var mycket prat om Åmål och hur nära det är till hemresan. Sen så fick jag lite känslan av att vara på semester och att jag skulle hem efter det. Så lägret var bra men efter tre dagar ville jag hem, till Kampagsao alltså. Tillbaka till vardagslivet. Ser fram emot att börja jobba mer med projektet.

Vi har nu fått svar på vårt förslag om entreprenörskapsprojektet. Svaret var "utmärkt förslag".
Så det känns väldigt kul! Nu är det bara att köra!

Projekt

Känner hur min företagaranda börjar vakna till liv, å vad kul! Om man kan kalla det "brinna" så gör jag det när jag får jobba med sånt här. Nu är det bara ett projektarbete men det har ju många likheter med att driva ett företag. Känner att jag har många bra erfarenheter och kunskap som är till nytta nu. Jag tror att vår idé kan bli riktigt bra. Det hela började faktiskt med ett skämt om MCM Motiv UF.. :-) och därifrån utvecklades vår idé.


Vi har fått cyklar, barncyklar skulle jag vilja säga. Jag kände mig som en jätte på den lilla cykeln men upptäckte senare att de flesta har cyklar i den storleken så kanske är det normal storlek här. Jag skrattade faktiskt högt hela vägen för mig själv när jag cyklade första gången och jag märkte att jag smittade av mig, för alla som såg mig såg också väldigt glada ut! Sen om det var för att jag såg rolig ut eller var glad var en annan sak:p Man kan tycka att folk är falska men leenden smittar och gör världen lite gladare:-)

Nu åker vi snart iväg på läger vid havet och när vi kommer tillbaka är det bara fem veckor kvar här i Thailand. Tiden bara rusar iväg. Jag börjar nästan få lite panik. Det känns som det kommer att bli jobbigt att lämna detta. Jag känner mig ju nästan som hemma här nu. Trivs verkligen och har det mesta jag behöver här. Så på ett sätt känns det trist att lämna detta för allt blir ju bara bättre och bättre och jag börjar kunna kommunicera bätttre med folk runtikring. Det är fortfarande mycket nya upplevelser och intryck, vill inte riktigt lämna detta än..
Den här tiden kommer inte igen även om jag är säker på att jag kommer att åka tillbaka. Det bästa jag kan göra nu är bara att ta vara på tiden som är kvar och göra det bästa möjliga av det.

Sverige börjar krypa närmare och har tänkt en hel del på vad som händer när vi kommer till Åmål. Får inte glömma bort att allt inte slutar bara för att vi åker härifrån. Jag ser verkligen fram emot Sverige också, tror det blir en upplevelse och väldigt roligt. Oh, tur att inte allt slutar nu..


Projekt på G.. spekulationer.. verkställ.

Islamic school

Hej allihopa!

Just nu befinner jag mig på en islamsk skola. Jag kan erkänna att jag var lite smånervos i morse över hur det skulle vara. Sa annorlunda... Det är väl klädseln som skrämmer mig lite.
Men dagen har gått som en dans på rosor. Vi har blivit väl omhändertagna och det har inte varit några problem med att fylla ut tiden och veta vad vi ska göra. Det är en modern skola med struktur och organisation. Eleverna är runt 14-18 år, vilket passar mig mycket bättre än mindre barn.
Jag känner mig helt upprymd just nu! Vet inte hur jag ska få ner allt i ord. Jag tror att detta kan vara den bästa dagen jag haft under hela vistelsen har i Thailand. Så många trevliga människor jag träffat och pratat med. De är ganska duktiga på engelska här. Det har varit så kul for de har verkligen varit intresserade av att prata med mig och frågat mycket. Vi hade utbyte av varandra. Var en mäktig upplevelse.

Har också fått prova på hollywoodliv med att skriva autografer och alla ville ha min mail så förhoppningsvis kan jag hålla kontakten med några. Väldigt intensivt men väldigt kul! Tror det eller ej men jag har sjungit svenska nationalsången inför ett hundratal nu.. =) Förstod inte första gången att jag gjorde det men efter så där 5:e gången började det mer kännas som regel än undantag.. haha det bjuder jag på:P

Så häftigt! Bakom alla kläder döljer sig ju en helt vanlig människa, precis som jag.


Grattis Fang på fördelsedagen!

Gummiträdsplantage

Nu kan jag skriva till min meritlista - jobbat på gummiträdsplantage:-) Lite coolt.
Det tog ett tag och en del tjat från min sida för att få följa med. Men så kl 1 på natten började dagens arbete. Intressant att få vara med och se hur det går till! Jag fick ett riktigt bra grepp om det och kan ju vara bra eftersom jag ska hålla en utbildningdag om det längre fram. Lite respekt för ormar som jag har så önskade jag att jag haft en tjock gummidräkt att dra på mig medans vissa gick i flippflopp! Såg dock inga ormar men många batmans!
Kan för övrigt meddela att jag endast sett två ormar och det är inte det djur jag är mest rädd för här, det är hundar. Jag skulle inte bli förvånad om jag bli biten en vacker dag, många hundar här är galna. Tror dock att hundarna som jag går förbi ofta börjar vänja sig vid mig och märker att jag inte är rädd för de. För jag går bara förbi som inget och nu har vissa nästan slutat bry sig om mig. Har än så länge klarat mig från att bli närmare attackerad av någon och satsar på att det ska förbli så.. Försökte förklara för thiländarna att vi svenskar tänker thailändsk hund =rabies. haha nä kanske inte så illa men det är verkligen inte samma sak med hundarna här som hemma.

Jobbade med Jaron på Saving group på söndan en sväng, vet inte hur mycket nytta jag kunde göra men de verkade då uppskatta att jag var där. Är lite bra när bara jag följer med Jaron för då måste vi ju kommunicera och folk måste prata direkt med mig


Sen mitt på dan åkte jag och Ben till havet med Pen, "doktorn", Agnes och Fang. Jag säger bara en sak.. OJOJ vilken dag! Helt underbart! En helt öde strand, såg ut som paradiset. Sen låg ett lyxigt litet spa och hotell där. Satt och åt lunch på värsta drömstället. Jag och Agnes badade i bikini, det var okej för vi är ju "falanger" och inga andra var ju där.. Ja knäppa svenskar:p Vattnet var verkligen ljuvligt. På hemvägen föreslog vi att vi skulle stanna och köpa glass. "Varför då?" undrade de. "ja för att et är gott och vamt ute" tyckte vi.. haha
För första gången kändes det som jag var på semester i Thailand. Förstår ni känslan som när man är på semester i Sverige. Det här lever jag länge på.
För övrigt kan meddelas att jag är inte på semester utan jag bor här i Kampangsao.

Måndag EAD matkultur. Intressant och god mat. Papayasallad är riktigt gott. Med lite mindre chili bara.. mai pet.

Har varit på bröllop. Vet inte om alla bröllop och begravningar har varit så mycket att se. Har aldrig fått se nån cermoni utan har bara varit middag. Folk verkar inte ha så speciellt kul fastän det är bröllop. Lite tråkig stämning nästan. Men Agnes och jag surrade desto mer:-) Mycket prat.

Funderingar

Jag reagerade till när jag såg en "falang" inne i Nakhon som gick omkring i korta shorts och linne. Hon såg ut som en typisk turist gör, varken mer eller mindre. Jag tänkte att tänk att jag också varit en av dessa, det känns ganska ofattbart idag. I Bangkok fick några turister gå och byta kläder för att få komma in till templet och jag tyckte det såg lite "ovärdsvant" ut.
I byxor som inte täcker knäna känner jag mig "oklädd" och jag tvekar att ta de som glider upp ovanför knäet även om jag vet att det är okej, beroende på sammanhang. Jag känner mig naken i ett linne men välklädd i en pikétröja. Jag bär inte urringade tröjor för et känns för utmanande.
Jag är ändå allas blickfång och mer vill jag inte vara.

Jag kanske trodde att tre månader i Thailand skulle ge mig mitt livs solbränna men verkligheten är den att jag är inte mycket brunare än när jag for. Möjligen armarna då lite.. yes:p haha Här är det vackert att vara vit. Att "sola" gör man helt enkelt inte. Sen är det alldeles för varmt så man håller sig faktiskt helst i skuggan när man är utomhus.
Jag upptäckte idag att jag fått en väldigt snygg så kallad "bonnbränna". Men då tänkte jag att det är ändå en värdslig sak. Vad spelar en solbränna för roll motför allt jag får vara med om här?


Jag skulle aldrig få för mig att dricka vatten direkt från kranen liksom det är lika självklart att jag "tar ett bad" genom att hälla en skopa med vatten över mig. Duschen är överskattad men inte varmvatten om man bor i ett kallt land.


Tänk vad mycket man kan lära sig leva med men också vad mycket man kan leva utan.


Jag vet hur jag ska sitta och hur jag ska bete mig för att vara en "fin dam". Jag vet varför man inte ska kliva över folk liksom jag vet varför alla går omkring i en gul tröja på måndagar.
Jag går på aerobic med andra från byn och jag har mina joggingrundor. Folk hälsar igenkännande när jag går förbi och i bland pratar vi några ord.

Jag är en del av detta samhälle men ändå inte helt. Jag kan smälta in mer eller mindre men jag är ändå en utstickare.

CAD och festival i byn

I går var det CAD, en dag när vi gör något för Tambonen. Vi städade och diskade vid templet inför kvällens festival där. Vi var ett helt gäng som diskade i flera timmar, jag kan lova att jag har aldrig sett så mycket disk och har aldrig diskat så mycket. Men det var riktigt kul och jag jag skulle vilja sammanfatta det med "Sanouk"!

Vilken kväll det var igår! Det var festival här i byn med dans musik och skuggspelsteater. Alltid kul när det händer nått här i byn:)
Vi var ute ända till 23, värdpappan var med såklart men ändå, wow så sent. Absolut det längsta jag varit uppe är. I vanliga fall är jag hemma senast kl 18, vid sena fall 19 men då känns det på gränsen. Annars ska det verkligen vara något speciellt. Vi brukar lägga oss vid 21-22 ungefär men då är man också pigg kl 6. Jag har kommit in i det här nu. Älskar den där stunden på morgonen innan det blir så varmt. Solen går upp och dagen gryr.

Som "falang" (utlänning) här i byn får man bjuda lite på sig själv. Gissa vart allas blockar riktades när vi falanger var uppe och dansade, jo mot oss såklart! Försökte härma efter men oj så fel vi nog gjorde men det bjuder jag på för kul var det då:)



Min värdpappa har gjort stora framsteg med engelskan. När jag kom hit kunde han inte ett ord på engelska och nu kan han säga en del meningar och göra sig förstådd, jag är verkligen imponerad!






Jag och Benz har haft ovanligt riktigt härliga dagar! Värsta polarna liksom. I bland tror jag att Benz känns som en bror ungefär och ibland känns vi som riktiga polare. Vår relation blir bara bättre och bättre, vi börjar kunna kommunicera bättre och lära känna varandra, det är mer avslappnat. Vi är verkligen så beroende av varandra. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är för relation man skapar, kanske kan jag säga det sen.

Jaron, min värdpappa brukar kalla alla måltider eller när det är dags för mat för dinner. Jag har tyckt att det inte spelar så stor roll för han gör sig ju förståd. Tycker det har varit lite charmigt men detta "dinner" till frukost:) haha men han skrattade väldigt gott när han upptäckte att det bara betyder middag. Kan ju fundera vad jag själv säger för roliga saker? :)

Jag har upptäckt att folk här i byn kan mitt namn. I dag plötsligt sa en mitt namn och började prata med mig. Men det är klart, vi är ju som kändisar här i byn. En gång när jag var ute och sprang tog jag en ny väg och kom till en korsning där jag inte visste riktigt vilket håll jag skulle chansa på, då kom en dam och pekade åt mig vart jag skulle och ser man på, jag hamnade helt rätt. Så ibland är det ganska bra att alla vet vem man är:)

Jag och Benz har varit på en skola och jobbat. Barnen där ville känns på mig och jämföra sin hudfärg mot min, det var som de inte riktigt tyckte jag såg verklig ut, helt faschinerade.


Grattis till MC kortet Jon! Åh så kul! :) Kanske får man nu åka lite i alla fall nu när det inte blev nå MC kort för mig denna sommar. Oj jag känner mig bara otroligt glad! Nu ska jag skutta iväg på aerobicen! En höjdare här i Kampangsao och något jag verkligen kommer att sakna. Så annorlunda från hemma och ett stort energiknippe till ledare, bara kul att se henne. Skulle vilja ha musiken att lyssna på hemma i Sverige också.. nostalgi.