3 dagar kvar!

Nu är det bara tre dagar kvar innan allt startar på riktigt. Men i mitt huvud så har det funnits med mycket längre. Folk frågar mig hur det börjar kännas nu och visst, nu känns det! Någon oro eller nervösitet har dock inte infunnit sig hos mig utan det känns bara kul och spännande, nu vill jag komma iväg! Har bara inställningen att göra det bästa möjliga av det. Visst kan det komma jobbiga situationer, självklart, men det får man ta då.
Kom på att jag har aldrig varit ifrån alla så lång tid tidigare så lite konstigt känns det allt. Men mest känns det bra, jag tror det är nyttigt. Det är trots allt bara ett halvår, som både kan gå fort för att det händer mycket och man har roligt eller kännas som en mycket längre tid genom att det är så mycket nya upplevelser och intryck motför när man travar på hemma som vanligt.
Jag har varit inställd på det här så länge nu och jag är förberedd, så jag tror mycket det är därför som det känns så bra. Det här känns som det bästa jag kan göra. Det kommer bli en upplevelse för livet och jag kommer att lära mig en hel del.

Det har varit mycket förberedelser på olika vis men nu ska allt vara fixat. Packade igår och är nöjd med att jag har en del plats över i resväskan. Det är ändå en del man behöver med sig när det inte är en vannlig charter på två veckor men samtidigt kunde man skippa mycket också som man kanske skulle haft med sig då.


I helgen är det Storumandagarna, årets händelse här! =) Måste lägga in ett kort på min fina Storuman T-shirt sen så ni får se! :-) Blir kul att träffa alla i helgen, vi ses!


Ha en bra dag! /M

Midsommar

På midsommar var jag på ett ställe som ligger mellan Sundsvall och Hudiksvall. Riktigt fint ställe, som en sommar idyll :-)
Det får bli en kort sammanfattning: Bad, bastning, flotte, kul, säckhoppning, trevligt, volleyboll, grillning, båt, vattenskidor, god mat och dryck, 12 pers, kubb, underbart, midsommarstång, fotboll, bus, skottkärra, mys. Kände bara en men det gjorde inte så mycket, det gick fint ändå. De säger att jag var modig och jag säger att jag gillar utmaningar=) Jag måste ju öva mig inför de prövningar som väntas! Nu kunde ju alla svenska så vi kunde kommunicera lätt så det var ju en baggis, mer utmaning blir det när vi ska försöka förstå varandra i Thailand.

Jaja hur som, så kunde jag väl inte haft det mycket bättre. Blev till och med en lyckad hemresa, lyckades sammanträffa så jag kunde åka hem med en kompis ända hem. Hade inte träffats på länge så var kul att hinna prata lite.

Nu är det precis en vecka kvar! Snart helg igen.. längtar. Veckan bara springer iväg.. Sen är det sista helgen.. känns konstigt på ett sätt.. men ändå så otroligt kul och spännande! Det väger upp det..

Så tack och hej!

Nedräkning

Det känns som att nu har nedräkningen börjat.. utnyttjar varje minut verkligen. Tänk att det är mindre än en månad kvar tills jag drar! aaah! Oh vad jag längtar! Det kommer att bli en upplevelse!
Det blir mer och mer verkligt... det mesta är väl fixat, nu är det bara packning kvar och andra förberedelser genom läsning osv.
Blir kul att träffa mina svenska gruppkamrater igen. Sist vi träffades visste vi ju inte att just vi skulle vara tillsammans. Men nu har jag pratat så mycket med en del att de redan känns som polare. De man inte hunnit prata så mycket med lär man ju ha tid att lära känna, vi ska ju spendera ett halvår tillsammans så.
Det var som när jag skulle skriva brevet till min blivande parkamrat i Thailand. För de första var det innan jag ens visste om jag skulle komma med eller ej så det var lite svårt att sätta sig in i situationen. Sen visste jag inte riktigt vad syftet var, om det var CIU som skulle läsa det, som en del av uttagningen, eller om det enbart var till min eventuella blivande parkamrat. Jag skrev det i alla fall som det var till en blivande parkamrat. Skrev lite bakgrund om mig, vem jag var och varför jag sökt till detta. Men att gå in nå djupare kändes inte så nödvändigt när vi kanske skulle spendera ett halvår tillsammans och då borde ha all tid att lära känna varandra.


***
Bära eller brista, gör det som känns rätt.
Livet är oförutsägbart. Man vet aldrig vart det bär eller vad som kommer hända. Tar vara på de dagar vi har, man vet aldrig när våra dagar är över. Jag menar, nu är allt bra, nu är vi glada och har trevligt. Vad som kommer sedan, ja vad spelar det för roll nu? Det kommer när det kommer och då får vi ta itu med det. Nu är det bra, jag vill ta vara på den tiden.

*Livet är till för att levas. /Mejlin