Nationalpark och parad

Oj oj vad tiden springer iväg! Snart är juli slut och det är augusti, helt ofattbart.

Har varit till en nationalpark och ett vattenfall, finns mycket sånt här runt i kring, otroligt vackert! Picknic med värdfamiljen är alltid trevligt. Jag och Anges kände oss dock lite diskriminerade när endast vi två i en bil fullpackad med thailändare skulle betala 200B.
Sen fick vi följa och se några frukträdgårdar som en bror till grandfather, som bor i samma hus som mig, har. Var också till nån grotta som var hur djup som helst, var riktigt mysigt med levande ljus.. lite spännande.

Vi har gått parad, gick längst fram med en stor banderoll som det visst stod "Future leaders" på. haha. Men det var väldigt kul! Inget jag gjort hemma i Sverige direkt. Det är roligt med alla festliga kläder och allt ståhej. Vi hade några svenskar som gjorde succe som fotbollsspelare och staffetlöpare:)


Hur ofta ser man en 60-70-årig tant som klämmer in sig med två till och drar iväg på vespan? haha bara en tanke som slog mig. En rätt vanlig syn här men väldigt ovanlig hemma i Sverige. Jag har sett min Mormor på en vespa en gång och den synen är förevigad:)

Tunga dagar

Det har varit lite tunga dagar här. Jag antar att jag kommit in i den här två-tre veckors krisen som jag själv pratade om innan. Jag har varit här tillräckligt länge för att stilla den värsta hungern. Den största nyfikenheten har lagt sig och det som från början bara var nytt och spännade har börjat forma sig till något som ska vara min vardag den närmaste framtiden. En omställning till vardagslivet har börjat.

I bland bara händer saker så där plötsligt och oväntat, en ovanligt bra dag dyker upp! En sån där som överträffar de andra lite.
* Skönhetssalong med hon den fräna som jag nu tappat namnet på. Hel underbart och välbehövligt!
* Agnes klippte mig, Annika och Erik. Jag blev supernöjd med mitt! Känns bra, lite mer frisyr.
* Pizza och shopping i Nakhon Si Thammarat. Jag glädjer mig mest åt att Annika äntligen fick sin efterlängtade pizza=)
*Annanas Anna(nas) - det du, färsk varje dag om jag så vill.
* God gurka varje dag. Jag är i himmelen, gurkälskare som jag är! :-)


Reflekterar inte längre över alla de ödlor och kryp jag ser varje dag. haha. Såg en jättespindel i badrummt igår, den största jag någonsin sett. Däremot såg jag en grön orm hos Annika, huuu!


Vad kul att läsa att ni har det bra hemma. Det låter som ni har det härligt ni med! Jag tycker det är bra att du visar vem storfiskarn är Mamma! =) Kicki, vad kul att det blir Uppsala! Då blir det nära för dig att komma till Stockholm den 23 sep. Sen så har jag ju nån att hälsa på där om det inte blir så att jag också kommer dit nån gång framöver, då kan vi ju dela boende, jaaa;P hehe.

Kom plötsligt en dag att tänka på när jag nästa gång ska gå upp på Ryfjället. Bara en sån sak att tänka på det här. Det känns så långt bort men ändå så nära. Jag är avis att vissa har träffat vissa som jag också vill träffa:p

I dag ska vi äta pannkakor hos Cissi, då skulle du ha varit här Panna=) Hade lite boxing på aerobicen en dag och då kom jag på hur mycket jag saknar att boxas med dig:p

Första prövningen

Har upplevt den första riktiga prövningen. Kan meddela att när det är tungt kan det bli... väldigt tungt och komplicerat. Det är lätt att det blir missförstånd när man inte talar samma språk. Sedan får man oftast bara höra en del av vad som sägs och då kan det låta rätt konstigt.
Har legat i första magsjukan. Hann läsa ut en 500 sidors bok + börja på en till, det var väl ungefär vad jag gjorde ja.. Familjen var utom sig av oro över vad som hänt mig. Det är i sånna tillstånd jag bara vill ligga hemma och bokstavligen spy men fick bläddra i min vän, lexikonet, som nu för tiden alltid finns vid min sida. Försökte förklara att det är annorlunda bakterier här och att jag fått magsjuka men att det säkert skulle gå över snart. Till frukost kom de upp med en brakfrukost bestående av risgröt (ALLTID ris- frukost, lunch, middag), kyckling samt godsaker!? Började bli mycket skeptiskt till om de haft magsjuka, det är knappast vad man vill starta med att försöka få i sig. Men dagen gick, en läkare kom och ville ge mig antibiotika (antibiokika hit och dit, till allt, jämt) och lägga in mig på sjukhus. Jag försökte förklara att det inte var så illa, att jag inte varit sjuk så länge och att om vi bara avvaktade lite skulle det nog gå över. En vanlig magsjuka, ville jag bara skrika, någon, förstå?! Det här med maten är verkligen viktigt, äter man inte (RIS) så är det en stor katastrof. Att jag sen försökte få i mig annat räknades inte. På eftermiddan kom de upp med en stor salladstallrik. haha skrattretande. Visst de vet att jag gillar sallad men att starta att smälla i sig det vid magsjuka.. nono never. Sara och Jack kom förbi under dagen och Jack fick prata med familjen igen och förklara att jag troligtvis skulle överleva=)
Vad jag dragit för slutsatser av detta är att de är helt okunniga på området och troligtvis har de aldrig haft magsjuka.
Hur som så nu är jag i toppform igen!


Grattis Kicki på namnsdan!

Vi har fått upifter att göra om våra byar, jag och Benz bor i Village nr 3. Fick en rudtur runt hela byn med chefen. Det var så mycket större än jag trodde. Körde vespa säkert en timme runt omkring. Så vackert!
Kan lova att det var ganska komplicerat att göra en skrivuppgift... Synd att det inte är samma alfabet, de där krumilurerna begriper jag ju inget av. Kan inte ens översätta det till engelska genom att jag inte kan läsa krumilurerna. Tur att Benz kan vårt alfabet så han kan skriva ner det i vanliga bokstäver.
Det bor ca 10.000 i Tambonen. Det märkes när jag var på skolan:P Gick över 1000 barn där och sen finns det tre skolor till här men det var den största. Gymnasium går de i Nakhon Si Thammarat.
Har varit och kikat på idrottsdag på skolan, idrottsdag ja, jovisst! :p Det var som en karneval! Det kom en lång parad och det var välrldens kläder och mycket smink. Blev helt chokad. Tänk er småpojkar med läppstift och puder, småflickor med finklänning, baluppsättning i håret oh massor med smink. Det var helt otroligt att se! Hela skolan kom och marscherade med levande musik. Så sen drog det i gång, var ungefär lika mycket feststämming som idrott. Jag och Erik hamnade i nån hejjarklack och föräldrar ville ta kort på sina barn med oss vitingar.

Har varit till Templet i Nakhon Si Thammarat, det är mäktit att se. Fast det klår inte det i Bangkok! Jag blir dock en aning mättad av allt guld, tillslut blir inget sådär jättemäktigt. Det blir nästan för mycket. Men det är kul att se hur de beter sig och vad man ska göra. Det är intressant att få en inblick i religionen. Förstår inte riktigt varför man gör vissa saker men så är det väl med allt. Vissa saker kan man kanske inte kräva svar på.. Gå tre varv runt en pelare med en filt i händerna, sätta guldgrejer på statyer och krypa runt snabeln på en elefant. Bara sånna saker=)

Visade solen upp- och nedgång i Sverige för familjen, det tyckte dom var konstigt! Uppe så länge på sommaren och så kort på vintern.

Har varit på utflykt till en OTOP-by, Myket fina saker. Bland annat gjorde de batikgrejer av naturfärger, lite coolt. Var också till ett vattenfall och badade för första gången, med kläder på såklart. Det har jag aldrig gjort sen man hade klädsim i skolan, kändes rätt konstigt. När vi kommer till Sverige ska jag dra med dom på badhus, där man INTE får ha kläder:p

En vecka i Kampangsao

Så Malin, hur känns det nu efter en vecka i Kampangsao? Svar: Bra! men jag kan inte fatta att jag bara varit här i en vecka. Två veckor allt som allt i Thailand. Det känns som jag varit här mycket längre men ändå inte. haha svårt att förklara mn så känns det.
När det är kul och händer mycket nytt så går tiden fort samtidigt som det hänt så mycket att det känns som en längre tid.
Allt är nytt och det känns nästan lite som en ny värld. Fast samtidigt är det ju mycket som är som hemma också, det är bara så mycket lättare att tänka på olikheterna. Likheterna reflekterar vi knappt över.

Det är lite svårt att bilda sig en djupare uppfattning av folk när man är som bebisar ungefär:p Fattar ingenting och kan knappt prata. Det är lite svårt att lära känna varandra på djupet, det tar i alla fall lite längre tid. Vet inte vad det är för slags relation och kontakt man skapar, kanske kan säga det senare...
Saknar lite intellektuella samtal, blir som lite sånt av naturliga orsaker. Tur att svenska gruppen finns så man får prata av sig emellanåt, annars skulle det nog vara riktigt jobbigt. Tänk att inte kunna föra ett normalt samtal på månader.

*Aerobic med ett helt gäng thailändare, nya erfarenheter varje dag:-)

Vad jag gillar med Thailand

Livet är inte de andetag vi tar utan de stunder som tar andan ur oss.

Every day must be happy.

Kloka ord.

Vad jag gillar:

* Min glädjekänsla.
* Åka vespa -me like!
* Alla ljud, fåglarna, hudarna, tuppen som gal, språket, grodorna.
* Eldflugor, så vackert.
* Springa i morgonsolen och i mörkret på kvällen.
* När jag sitter med värdfamiljen och känner en tillfredsställd känsla inombords. Alla pratar och skrattar och jag fattar inte mycket alls men det lilla gör så mycket.
* Happy. Mitt och Benz poitiva inställning och gemensamma Happy.
* Att jag gör det här, att jag vågade och att jag klarara det så bra.
* Spontana heppenings.
* Balkongen -läsställe, spelställe, pratställe, skrivställe.
* Äta med gänget hos någon.
* Mörkret, värmen, stjärnorna, palmerna.
* Skratten och skojen.
* All god frukt.
* All god mat -så förvånad, trodde jag skulle ha svårt för det men det finns alltid god mat som jag inte brinner upp av.
* Min svenska grupp, min thailändska grupp, hela gruppen.
* Klimatet -alltid behagligt
* Människorna -alla leenden gör mig glad!
* Duscha i kallvatten när det är varmt, tro det eller ej men jag har snart vant mig! Så kanske blir det pelletspanna ändå Pappa:-) Fast lättare när det är +30 och inte-30:p
* Mitt lugn och tillfredsställande känsla inombords.
* Värdfamiljen, så omtänksamma och vänliga.
* Musiken.
* Mail hemifrån.
* Vänligheten.
* Marknader.
* Att allt flyter på mellan mig och Benz. Så okomplicerad relation samtidit som det är den mest komplicerade. Att vi ändå får det att funka och är trygg med det.
*Omtänksamheten.
* Ala stora cermonier, så annorlunda från hemma. Får alltid blomterkransar, vilket jobb!
* Söta hundvalparna.
* Benz -toppen parkamrat!
* Att allt känns så bra!

År 2549

Tänk att det är år 2549 här. Det känns väldigt bakvänt, att de skulle ligga 500 år före Sverige...

På morgonen idag var jag och Benz med en släkting till familjen på en marknad och sålde frukt. Så vi stod i ståndet lite och hjälpte till samt gick runt och kikade. Jag känner mig nästan som ett utställningsobjekt! Alla tittar på mi med stora ögon, de flesta ler och en del vågar sig på att prata med mig. Mycket beauty är det snack om=) Det är tydligen väldigt ovanligt att de ser västerlänningar här på landsbygden så folk är som faschinerade. Det är en upplevelse i sig=) Tänk då mig, väldigt blond och ljus, sticker verkligen ut från mängden.

På hemvägen från en annan marknad idag kastade värdmamman ut skräp från bilen. Hon ville kasta ut Benz skräp också men han vägrade. Jag förstod vad samtalet handlade om men frågade ändå och han förklarade att hon ville kasta ut det men han inte ville för han tänkte på naturen. Då blev jag stolt över min parkompis! :-) För att han inte slänger skräp på marken och för att han stod emot. Det är trots allt vanligare här än i Sverige att skräp slängs på marken. Men nu fick jag en insikt att för den sakens skull behöver inte alla göra det, det finns folk här också som bryr sig. Pratade i svenska gruppen för någon dag sedan om att det finns väldigt få papperskorgar, att sätta upp några kanke vore en idé.

För första gången åt vi middag tillsammans idag. Det här med frukost, lunch och middag finns inte här. Folk äter när de är hungriga, det vill säga nästan jämt=) Sen är det väldigt spontant vart man äter. Är man och hälsar på hos någon så kan det plötsligt dukas upp och alla ska äta. Det verkar alltid finnas mat så det räcker till typ 10 pers till.

Nu är vi här i Kampangsao, där jag ska bo tills slutet av september. Det är väldigt fint här och finns mycket fina hus. Det är inte alls som jag hade tänkt mig utan så mycket bättre. Ja tror att alla familjer vi bor hos här har det ganska gott ställt. Tydligen så tjänar de bra på gummiträdsplantagen. Min familj har gummiträdsplantage, fruktträdgård plus eget företag. Värdfamiljen har som två hus, är mycket större än jag föreställt mig. Det finns vanlig toa, tvättmaskin, flera tv-apparater, egen garderob, ja osv. Inte alls nå slum med halmtak iaf. Jag och Benz bor på övervåningen i två olika typ rum. Jag sover i en stor säng med systern i familjen som är 17 år. Hon går på gymnasiet inne i Nakhon Si Thammarat. Det finns också en bror i familjen som är 12 år. Värdfamiljen verkar trevlig och skojsam tror jag. Lite blyga inför mig kanske men det kommr väl. De kan verkligen ingen engelska vilket är lite synd.
Jag tror att jag och Benz kommer att komma bra överens. Det som funkar fastän vi inte riktigt kan kommunicera via språket så bra. Allt känns då bra.

Var cermoni i Nakhon Si Thammarat idag. Pratade inför massa folk, kameror och filmare igen. Jag pratade på thai och Benz på svenska:-) Var lite gulligt tyckte jag, nått jag ska komma ihåg.
Träffade några där som varit i Storuman förra året. En som handledare och en som deltagare. Han tyckte det var väldigt kul att träffa en från Storuman och han sa att han saknade Storuman:-)
Det var också välkomstcermoni när vi kom hit till Kampangsao, i typ Folkets hus.Var massor med folk där plus våra värdfamiljer då. Min värdmamma hade på sig en skjorta som det stod Sexy woman på.. haha funderade faktiskt lite.. men så här i efterhand så vet jag att hon har ju absolut ingen aning om vad det betyder för hon kan verkligen inte ett ord på engelska, knappt hej. Det blir ändå lite roligt då att hon går omkring i en sån skjorta och inte vet vad det betyder..

Har ikväll för typ första gången sprungit med någon, jag säger ju det, jag och Benz gör allt tillsammans. Brukar alltid springa själv annars. Var riktigt härligt att springa en sväng, gick till och med bra att springa med han. Var nån till kille från Agnes familj som också ville följa så jag och två thailändare på joggintur, en ny upplevelse. Var alldeles mörkt ute och massor med eldflugor, så vackert! Bestämde att i morgon bitti blir det en runda igen.

Bangkok!

Idag var det den stora dagen, invigningscermoni i Bangkok. Högst uppsatta chefen på CDD var där plus en massa andra viktiga personer. Svenska ambassadören var också där. Var massor med fotografer och radio där. Det gick iaf bra, vi fick alla presenter oss. Det är verligen stort i Thailand det här.

Roligt med Jenny som hela tiden påminner en om vad det är man verkligen upplever. Med faschination sa hon i morse att tänk att vi sitter här i Bangkok och äter ris till frukost. Ja tänk, det är rätt häftigt. Mycket nya intryck! Var till världens tempel idag i Bangkok. Har nog aldrig sett så mycket guld! Vi gick alla runt i våra blå skjortor, man märker att folk tittar på oss och våra märken vi har på skjortan. Sen verkar vi komma in gratis:-)



Nu sitter jag på tåget på väg till Nakhon Si Thammarat. Det är hur mysigt som helst! Det är kul att åka tåg då man ser så mycket.
Benz verkar schyst! Vi har pratat en del. Jag har visat lite kort hemifrån och så. Blev impad av skoter och snowboard och all snö!

-Har duschat på ett tåg med utsikt över Thailand
-Har suttit med två thailändare på ett tåg och kunnat prata och förstå varandra en del.
-Alla svenskar har varit utanför Sverige men inga thailändare har varit utanför Thailand.
-För många thailänader var det första gången de åkte tåg.
-Hade fått för mig att alla thailändska killar var fula men har upptäckt att så är det inte alls. Det finns flera som är helt ok här, dock inga i klass med han med stort H, han är svårslagen. Men det finns inte en chans att jag kommer att fastna här, så tänk inte ens tanken:P


-På bilden Ten, Benz och Boy på tåget på väg till Nakhon Si Thammarat.

En dam har pratade med oss, hon var såå bra! Bra på engelska så man förstod vad hon sa, alltid ett plus:-) Hon pratade om kommunikation och att känna glädje. Att varje dag fråga sig vad man lärt sig och att skriva ner för att komma ihåg. Väldigt tankvärt och så var hon så hejjig:-) Tog till och med pauser, det ni är något som jag lärt mig uppskatta. Är helt omöjligt att hålla uppe koncentrationen annars, särskilt med föreläsningar på engelska.


En högt uppsatt man har också varit här och pratat. Det var också bra. Alla thailändare ville fota och stå bredvid han men för mig var han ju ingen speciell.

Vi har övat inför invigninscermonin i Bangkok, är visst väldigt stort och viktigt. Har också lekt lekar, som alla dagar. Börjar vara less på lekar nu, är inte direkt van att göra det varje dag, nån måtta finns det ju:-) Är en del jag inte lekt sen förskolan typ, sen har vi fått lära oss en del thailändska också.
Ikväll var det dans och musik, så kul att se hur de verkligen kan leva sig in i det.

Nu har vi fått veta parkamraterna! Min parkamrat heter Attapon men kallas för Benz.

De drog verkligen ut på det och gjorde värsta stora grejen av det när alla ändå var nog spända och nervösa. Kändes som nån cermoni och att jag skulle bli bortgift eller nå. Fick sitta med ögonbindel hur länge som helst och vänta, jag tycker det är bara obehagligt. Sen leddes vi in till en sal där i fick en grej i handen och sen fick vi gå runt där tills vi hittade någon med samma grej i handen. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite kul:-) men jag tyckte inte det då. Det uppstod nått väldit underligt liv där inne, har aldrig upplevt nå liknande. Folk bara tjoande och skrek av någon slags skräckblandad förtjusning, rädsla och förväntansfullhet. Tror alla gick in i nått chocktillstånd. Plötsligt blev det väldigt verkligt. Att denna människa ska jag spendera ett halvår med. Vi ska bo ihop, äta ihop, sova ihop, jobba ihop, umgås på fritiden ihop, göra ett projektarbete ihop osv varje dag i 6 månader. Jag tror inte jag någonsin haft en sån relation till någon människa. Vi kommer verkligen att vara så beroende av varandra. Vi pratar inte ens samma språk. Det känns tufft och som en verklig utmaning. Enligt ledarna ka vi ju matcha och komplettera varandra perfekt så vi får väl se. De lyckades ju fixa bra med svenska gruppen så jag är lur på att de kan det här.

Jag hade dock föredragit att man hade fått veta sin parkamrat tidigare så folk inte hunnit bilda favoriter och knyta band. Även fast man säger att det inte spelar någon roll så tror jag att det är oundvikligt att inte göra det. Det fanns ju de man hade pratat mer och mindre med och de man kände mer och mindre för, trots den korta tiden. Det behöver ju inte säga vad som funkar i längden men det kan kännas väldigt jobbigt när det inte blir som man trott. Många blev besvikna och ledsna och det var fullt liv. Men bara alla får sova på det så blir det nog bra. Jag ska då göra det bästa möjliga av Benz och min relation så vi får ut så mycket som möjligt av detta.

Nu har vi fått veta parkamraterna! Min parkamrat heter Attapon men kallas för Benz.

De drog verkligen ut på det och gjorde värsta stora grejen av det när alla ändå var nog spända och nervösa. Kändes som nån cermoni och att jag skulle bli bortgift eller nå. Fick sitta med ögonbindel hur länge som helst och vänta, jag tycker det är bara obehagligt. Sen leddes vi in till en sal där i fick en grej i handen och sen fick vi gå runt där tills vi hittade någon med samma grej i handen. Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite kul:-) men jag tyckte inte det då. Det uppstod nått väldit underligt liv där inne, har aldrig upplevt nå liknande. Folk bara tjoande och skrek av någon slags skräckblandad förtjusning, rädsla och förväntansfullhet. Tror alla gick in i nått chocktillstånd. Plötsligt blev det väldigt verkligt. Att denna människa ska jag spendera ett halvår med. Vi ska bo ihop, äta ihop, sova ihop, jobba ihop, umgås på fritiden ihop, göra ett projektarbete ihop osv varje dag i 6 månader. Jag tror inte jag någonsin haft en sån relation till någon människa. Vi kommer verkligen att vara så beroende av varandra. Vi pratar inte ens samma språk. Det känns tufft och som en verklig utmaning. Enligt ledarna ka vi ju matcha och komplettera varandra perfekt så vi får väl se. De lyckades ju fixa bra med svenska gruppen så jag är lur på att de kan det här.

Jag hade dock föredragit att man hade fått veta sin parkamrat tidigare så folk inte hunnit bilda favoriter och knyta band. Även fast man säger att det inte spelar någon roll så tror jag att det är oundvikligt att inte göra det. Det fanns ju de man hade pratat mer och mindre med och de man kände mer och mindre för, trots den korta tiden. Det behöver ju inte säga vad som funkar i längden men det kan kännas väldigt jobbigt när det inte blir som man trott. Många blev besvikna och ledsna och det var fullt liv. Men bara alla får sova på det så blir det nog bra.

Thailändska gruppen

Vi har nu haft mer grupptid, vilket var kul. Det verkar vara en bra grupp!

Min grupp från Thailand är:

Patchara -Fang
Kanokwan -Fah
Attapon -Benz
Kritsada -Krit
Montra -Off
Runyarat -Ten
Jukrit -Boy

På bilden Fah och Fang.

Alla har smeknamn och det är de man kallar de för.

Nu är det inte många timmar kvar tills vi får veta vem vår parkamrat blir. Jag känner mig riktigt spänd och nervös. Vill bara få veta nu så man kan ställa in sig på det och sluta fundera.

Det är väldigt noga med kläder här, mycket mer än vi trodde! Linne och shorts är inte ok. I stort sett så kan man säga att knän och axlar ska täckas. Alltid byxor nedanför knäet och ibland lång kjol. Aldrig linne, aldrig för urringat. Sen vissa klädkoder vid vissa tillfällen är sånt vi får lära oss.
Maten är stark så minibananer är räddningen , hur goda som helst. Maten i södra Thailand lär visst vara den starkaste i hela Thailand och där hamnar jag:-) hehe.. Sen måste jag nämna att jag har ätit groda! :P
Det är noga med hur man sitter
Det är väldigt långa föreläsningar, aldrig några pauser som i Sverige. Men tydligen så är det ok att gå ifrån när man vill och ta en rast men van som man är så känns det väldigt oförskämt.

Malin - a long way from home

Vilka intryck! Bangkok! Nu är jag äntligen här i landet jag ska bo i de kommande tre månaderna. Befinner mig i Sara Buri utanför Bangkok, där vi ska ha inreseläger några dagar.
Flygresan gick bra, kändes som det gick rätt fort. Jag kände mig väldigt lugn hela vägen, precis som när jag åkt och rest som vanligt. Mycket trygghet beror nog på gruppen, vi är ju alla i samma situation. Men är nästan oroande lugn?! Haha men det är bra så länge det varar. Bara det inte kommer som en chock sen? Men jag är ju förbered, visst är jag.
Kan inte mycket Thai men räknar med att lära mig. Språk ska läras där de talas, det blir så mycket mer motiverat då. Men jag hoppas att min parkamrat kan lite engelska i alla fall så den kan hjälpa mig med Thai samt översätta och tolka till värdfamiljen.
Men jag tar det som det kommer, tänker varken föreställa mig mer eller mindre.

När vi kom fram till Sara Buri så stod alla thailändare uppradade med världens finkläder. De hade nog väntat på oss för de var väldigt förväntansfulla. Jag tror inte många av oss kunde sova särskilt mycket på flyget så vi var alla trötta genom att klockan var 2 på natten i Sverige men här var den morgon så det blev full gång. En thailändare tog som hand om oss var och guidade oss hela dagen. Jag lyckades hamna med en tjej som ska vara i min grupp så det var ju passande. Det är två tjejer och fem killar från Thailand i vår grupp. Så det blir fyra mixade par och jag räknar med att hamna med en kille. Först var jag helt inställd på att vara med en tjej men när jag fick veta detta så fick jag tänka om och ju mer jag funderar på det ju bättre känns det, tror att det kan bli bra.
I dag visade vi vår kulturhow, var allt från Lucia till små grodorna:-) Var sång och dans och sånt. Jag hade då väldigt kul när vi skulle göra det, var så trött också så det gjorde sitt.
I morgon blir det nya tag och att lära känna de mer för nu vill jag bara sova. Klockan är 20:00 thailändsk tid och allt är tyst.

Idag reagerade jag till när jag såg en "falang" inne i Nakhon som gick omkring i korta shorts och linne. Hon såg ut som en typisk turist gör, varken mer eller mindre. Jag tänkte att tänk att jag också varit en av dessa, det känns ganska ofattbart idag.
I Bangkok fick några turister gå och byta kläder för att få komma in till templet och jag tyckte det såg lite "ovärdsvant" ut.
I byxor som inte täcker knäna känner jag mig "oklädd" och jag tvekar att ta de som glider upp ovanför knäet även om jag vet att det är okej, beroende på sammanhang. Jag känner mig naken i ett linne men välklädd i en pikétröja. Jag bär inte urringade tröjor för et känns för utmanande.
Jag är ändå allas blickfång och mer vill jag inte vara.

Jag upptäckte att jag fått en väldigt snygg så kallad "bonnbränna". Men då tänkte jag att det är ändå en värdslig sak. Vad spelar en solbränna för roll motför allt jag får vara med om här?

Sista natten i Sverige...

Nu har det dragit i gång! Äntligen! Det är ju det här jag väntat på så länge och nu är jag här:-)
Vi har haft utreseläger på Kärsögården vid Drottingholm. Där har vi bland annat haft första intruduktion i entreprenörsskap, badat, sett film från en tidigare utbyte, lärt oss lite Thai, spelat volleyboll, skrivit ett brev till oss själva som vi får när vi kommer hem igen, satt upp egna mål, pratat om att ta tillvara på chansen, gjort en kulturshow som vi sen ska visa för thailändarna och mycket mer. Har som varit fullt upp hela dagarna men är som riktigt lägerliv, kul:-)
Nu är det sista natten i Sverige och det känns lite konstigt och pirrigt men också väldigt spännade och som ett äventyr. Jag gillar ju utmaingar och det här blir ju verkligen det på många sätt.

Jag är inte en människa som ångrar saker jag gjort men jag hatar att ångra saker om jag inte gjorde. Så jag har jag som mål i livet, att inte behöva ångra saker som jag inte gjort.

Hej då!

Nu är allt packat och klart... klockan är snart 2 på natten och det är bara några timmar kvar innan jag sitter på planet söderut. aah! Jag är uppe och springer runt, än fast jag borde sova.. men tror inte jag kan. Så mycket nu.. Nog vore det konstigt om man inte vore lite pirrig, jag är mer förvånad att jag är så lugn men jag kanske inte har fattat det riktigt än?! Att NU händer det som jag tänkt på varje dag i flera månader. Nu är det inte planering, prat eller packning utan nu börjar det, på riktigt.

Sista helgen var toppen, sol på många sätt:-) I dag åt vi middag på bryggan, det blir något fint att minnas. Hela familjen, mormor och morfar, farmor och farfar och han med stort H. Ni ska veta att ni är betydelsefulla och guldvärda! Jag tycker om er såå mycket allihop! Ja nu var det sagt=) Snuttigt och gulligt men väldigt sant. Inte konstigt man blir mer djup än vanligt när hela ens vardag vänds upp och ner.

Än fast allt inte riktigt blev som jag hade tänkt mig i vår så är jag himla glad att jag tog tillvara på tiden. Det har varit en härlig tid, kunde inte haft det bättre. Fast nog kändes det jobbigt idag.. sista dagen. Och sen bara borta. Känns lite tragiskt men ändå vackert på nå sätt.. man får försöka se det positivt.

Ett halvår, ett halvår.. tankarna snurrar.. men ett halvår är bara ett halvår, så liten del av livet. Men så mycket jag kan få ut av det, tror och hoppas jag. Känns som jag tjatat om det några gånger nu men måste bara säga det igen, att det känns så intressant och spännande, vilket äventyr.

Allt känns fortfarande relativt bra, men det är klart, det dyker alltid upp saker man funderar över eller grubblar på.. men det vore nog mer konstigt om man inte är lite pirrig och nervös. Jag ska ju faktiskt leva med helt främmande människor på andra sidan jorden.

Nä nu är det dags.. sova några timmar innan det bär iväg..
Alla swy:are.. snart ses vi! =)

Ha det bra och sköt om er här hemma!

Hej då!