BANGKOK!

Hej kära läsare!

Nu befinner jag mig i Bangkok. Så häftigt! Vi har haft några underbara dagar här och jag skulle gärna stannat en vecka till. Hit kommer jag åka igen! Jag tycker vi har tur som har våra parkamrater här, de är ju från Nontaburi, ca 2 mil utanför Bangkok.
I morgon är sista dagen i Thailand och i morgon kväll stiger vi på planet till Sverige. Jag har plötsligt kommit till insikt att i morgon lämnar jag Thailand, det känns konstigt. Thailandsdelen är avslutad och en del av mitt hjärta kommer för alltid stanna här.
Idag har vi visat våra presentationer om vad vi lärt oss och jag blev lite nostalgisk av det.. gruppkänslan är stark. Jag stortrivs med dessa härliga människor!
I morgon är avslutningscermonin och vi har övat ikväll så allt ska vara perfekt, väldigt noga:)

Vi har hunnit med att lämna Kampangsao med ett långt farväl och mycket tårar.. det här med att thailändare inte får visa känslor.. bara ett stort ?


Måste rusa vidare! Nästa gång jag skriver är jag i Sverige!

One night in Bangkok

Puss och hej!

Work placement

I går var vi runt till alla work placement och sa hej då. När vi kom till "min skola" hade en av eleverna, som också hjälpt oss med vårt projektarbete, gjort ett fotoalbum till mig och så hade två skrivit brev.
...och jag som inte ser mig som särskilt blödig... men att lämna detta kändes lite jobbigt och trist.

Igår hade vi också shoppingdag i Nakhon, fast jag som redan hunnit vara på så mycket utflykter, marknader och shopping hade inte så mycket jag behövde. Cykelturen hem på kvällen var mysig och väldigt rolig! Det kan bli ganska lustigt ibland när man umgås olika kulturer, så mycket kul. Som i går började Agnes säga "Å hej och hå", när vi cyklade. "Jobba på!" Det tyckte Fang och Ben lät roligt och undrade vad det var... bara en sån sak. Ja Fang är för övrigt en väldigt rolig tjej.
Det finns mycket fina minnen att ta med sig härifrån Thailand.

Igår började jag packa så smått och göra i ordning lite.. i natt blir det näst sista natten här i Kampangsao..
Snart ska vi ha repetion av vår goodbyeshow till Kampangsao. Blir också en bra övning inför Bangkok.

Snart ses vi älskade ni! Jag längtar efter att få träffa min familj, ska bli så roligt att se er alla!

Många kramar

Sponsorsjobb

Jag har fått svar från Wan i Bangkok! Så Johan H om du läser detta så vet du att jag gör mitt bästa för att uppfylla mina löften. Som du kanske vet om mig så vill jag ju vara duktig och göra rätt för mig. Så nu ska det bara till att vi hittar en tid som passar och att jag tar mig dit. Men som det ser ut nu så ska inget kunna hindra mig från att göra intervjun! :-) Så det känns häftigt och så kul att kunna genomföra det!
Vill passa på att tacka Easyrig AB (www.easyrig.com), en av mina sponsorer som gjorde det här utbytet möjligt för mig.

Upptäckte just vad bra det är att ha en parkamrat! :-) Ben hjälpte mig att översätta till thai, för jag var inte säker på om han kunde engelska. Sen har han lovat att följa mig dit och hjälpa mig så det är ju perfekt! Jag har en alldeles egen tolk=) Han är värdefull många gånger.

Sluttamp

Nu längtar jag efter att komma tillbaka hem till Sverige. Att kunna planera och ha kontroll på vad som händer. Att inte hela tiden vara beroende av en annan människa. Att äta ris tre gånger om dagen går bra men jag längtar efter mer varierad mat, att slippa bli svettig hela tiden, att inte bli väckt av tuppen som gal kl 5 på morgonen eller någon annan, att inte sova i detta "tält" och vara instängd.

I lördags var vi på en 3,5 timme lång förställning i Nakhon, suck. Visst det var kul att se, i ungefär 15 minuter. Det mesta går ju så oerhört långsamt här i Thailand. Med lite mer fart och fläkt kanske folk skulle hålla sig vakna och med mer pedagogik skulle intresset och engagemanget kanske hållas uppe.
Mycket är annorlunda här och görs på ett annat sätt jämfört med Sverige.

På söndan var vi på "forsrännning", det var en kul dag men kanske inte så händelserik. Den största dramatiken och mesta adrenalinkicken under dagen var bilfärden. Ett tag trodde jag nästan att mitt livs sista stund var kommen, vi svenskar skrek för vårt liv medan de bara flinade och tyckte vi var roliga.

Det börjar dra ihop sig

Det börjar det dra ihop sig... Nu är det inte lång tid kvar här i Kampangsao. Nästa lördag lämnar vi Kampangsao och åker till Bangkok innan vi slutligen kommer att lämna Thailand. Har börjat tänka att tänk detta är min sista onsdagsmarknad.. sista gången jag kanske gör det och det.. det är mycket jag kommer att sakna med Thailand.

Tänk jag har inte varit på semester här utan verkligen bott här och det är en stor skillnad. Har upptäckt att det finns många olika sätt att leva på. Det känns som världen har krymt lite och jag nästan fått som ett andra hem här i Kampangsao. En del av mitt hjärta kommer jag att lämna i Kampangsao men nu längtar jag faktiskt hem till Sverige. Jag känner mig lite stressad över att det är så kort tid kvar men samtidigt så är jag verkligen redo och skulle kunna åka i morgon om det så var.

Skyfall

När skyfallen kommer gäller det att vara på rätt ställe för när det väl börjar bara öser det ner. Jag och Erik fick erfara det idag när vi var ute och cyklade. Vi var på precis fel ställe, som mittimellan där det inte finns något att ta skydd under, så vi blev verkligen helt genomblöta. Haha men det var ganska kul:-) "Det kan inte regna så här mycket!" skrek vi "eller det kan det visst!" Närmste stället att ta skydd på var Tambon officet så dit for vi och det bara droppade om oss, tyckte de som var där såg ganska roligt ut:-)

I lördags var vi och hälsade på Jarons föräldrar, sen var det en hel massa andra släktingar också, med 5 bröder och 3 systrar så blir det en del folk... Blev som en liten släktträff. Ya (farmorn) var bara så mysig. De bodde ca 1, 5 timme med bil härifrån så det blev rätt sent. På kvällen blev det karoke såklart. Jaron var uppe och sjöng haha jag skulle verkligen vilja se min Pappa stå på en scen och sjunga karoke, eller så inte! Men Jaron kan faktiskt sjunga, första gången jag hörde han trodde jag de hade på nån skiva.
Våra oskiljbara vänner Agnes och Fang var såklart med oss och genom att klockan var mitt i natten när vi var hemma så hade de bestämt att de skulle sova här. Det kändes nästan lite som när man var liten och skulle sova över hos varandra, pyjamasparty:-) Det blev en riktigt härlig söndagsmorgon med sovmorgon och lång frukost med en svensk... underligt.. :p

Vad vore livet här utan Agnes?

Börjar fundera lite över hur allt kommer att bli i Sverige. Nu har man vant sig vid samhället och varandra här nere men nu blir det lite som att starta om på nytt.
Min parkamrat funderar om det finns varmvatten i duschen och andra saker.. En morgon drackhan varmvatten för att han tyckte att det var så där lite småhurvligt på morgonen... oj oj då tänkte jag verkligen att hur ska det egentligen gå för han i Sverige. Han kommer ju frysa ihjäl! Jag som tänkt att Åmål ligger ju så långt söderut.. men nu har jag verkligen börjat inse att för honom kommer det verkligen vara svinkallt. Ska försöka hjälpa honom med att packa det som behövs i Sverige. Han äger inte ett enda par sockar bland annat och sädär 10 par shorts lär han ju inte ha användning av.
Genom att vi håller på att göra olika presentationer och kulturshower så ska vi ha med lite lucia. Jag har lärt Ben så vi kan sjunga Staffan Stalledräng tillsammans.=) haha känns rätt kul att sitta med en thailändare i Thailand och sjunga den i september. Sen kan han också en del av svenska nationalsången nu. Roligt att höra hur han går och nynnar på staffan stalledräng och svenska nationalsången:-)

I veckan blir det att försöka avsluta delen av projektet här i Thailand. Ska göra klart intervjuer och kolla igenom så att vi har allt inför vårt fortsatta arbete i Sverige. Får se om vi lyckas locka några turister till Nakhon Si Thammarat efter utbytet. Tanken är ju i alla fall god:-) Ser fram emot Sverige och få komma igång och jobba mer på riktigt.

Pratade med älskade syster idag! Å så kul att snacka med henne. Miss U Siss!

Upptäckte idag att jag satt och åt myror.. ! Satt där och sa "Aroj" och sen pekade och pratade Jaron så jag förstod att det var myror han menade och kollade ner i maten.. ja just det ja, myror var maträttten! Bara en sån sak!

Botten e nådd

Botten e nådd.
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?

Denna text kom upp i mitt huvud...

Det har varit lite kallabalik här, har haft lite problem med vissa saker. Men det löser sig, på ett eller annat vis.


Har kommit underfund med en hel del saker angående mig själv och vad jag verkligen bvrinner för.

Adrenalin... vilken adrenalinkick.